HejHej!

Har försökt hålla uppe mitt humör och vara den glada trevliga tjejen som alla kan tycka om, men det går snart inte längre.. Jag känner att allt bakom mig börjar komma ikapp mig.. Att allt som jag vilja glömma bara kommer upp hela  tiden. Jag vill så gärna att mitt liv ska bli bra och att jag kan leva som alla andra, men hur ska man kunna göra det när allt har varit skit i ens liv nästan hela livet. När man väl har kunna gå vidare i livet så har något annat hänt. 
Känner mer och mer att jag bara vill lämna allt bakom mig och hitta ett jobb långt bort från denna hemska stad bakom mig och börja om på nytt. Men jag vet att jag skulle jag söka jobb och flytta härifrån så kommer jag må ännu sämre eftersom att min pappa mår som han mår. Låter fel att säga, men det ända som just nu håller mig kvar här uppe eller nere är min far. Jag vet att resten av familjen kommer tycka det är tråkigt om jag skulle flytta, men det är det. Umgås inte med någon här längre och de skulle klara sig lika bra utan mig. 
Allt är inte som för ett år sedan, då hade jag två underbara personer som nästan gick under då jag var hos min syster en vecka. Hade jag farit ner till min syster i dagens läge så hade nog ingen varit lika galen och velat ha hem mig som de ville då. De hade levt sina liv precis som vanligt :)

Jag har funderat länge på att söka proffisionell hjälp, någon som jag kan prata med som inte känner mig och inte dömmer ut mig direkt jag öppnar munnen. Någon som kanske förstår vad jag pratar om och inte tycker synd om mig när jag berättar min livs historia. Men grejen är att när jag har varit hos en psykolog så har de aldrig förstått min känsla eller så har de bara tyckt synd om mig! Jag vill inte ha sympati! Jag vill att människan bara sitter ner och lyssnar och förstår! Men det verkar inte finnas någoon psykolog där ute som kan sånt! Ingen där ute som har gått hos en psykolog som är sjukt bra? 

Hur ska man kunna gå runt och bara le hela tiden när det känns som man är död på insidan? När ens riktiga kompisar har försvunnit från en eller inte visar samma glädje när de är med en? När ens familj är splittrad och inte ser hur dåligt ens syster/dotter mår?
Jag har vid några tillfällen försökt prata med några ur familjen om hur jag mår men de förstår inte vad jag pratar om eller så väljer de att inte se. Några har till och med sagt att jag är fjantig. 

Finns en sak i mitt liv som jag verkligen blir glad av och känner äkta underbar glädje och det är mina syskonbarn. Jag vet att man inte ska favoriserra, men det finns tre av dem som verkligen jag skulle kunna dö för. 
Elvin: Den underbara söta killen. Han har alltid tyckt om mig och kommer nog alltid att göra. När han ser mig så ser man hur han lyser upp och sen skriker han rakt ut med världens glädje "Ida"! När jag är med han så finns det inget som kan får mig på dåligt humör. Han ska alltid vara upp i mig och pussas och kramas. Och han vill alltid följa med mig hem när jag varit på besök där och blir alltid lika ledsen när han inte kan. Jag skulle bokstavligen kunna döda för honom. Skulle jag se någon som är dum med min älskade lilla Elvin så skulle de verkligen få höra vad de heter!
Cornelia: Där har vi en tjej som verkligen ser mig som världens bästaste moster! Har varit med sedan hon föddes typ. Grejen är att jag och min syster Cecilia har alltid varit tajta och de är väl därför jag har blivit så bra med Cornelia. När hon var liten så var jag där nästan varje dag jag hade tid. En sommar var jag där nästan hela sommaren tror jag. Det är nog den ända av syskonbarnen som jag ärligt kan säga att jag sett växa upp. Idag är hon 6år (7år i sommar) och hon är MIN Cornelia. Minns så väl när jag var barnvakt åt henne när hon var 3-4 och hade just lärt sig prata ordentligt. Var i lekparken utanför konsum i Hörnefors och där var hon och sprang runt. När hon stog på en lekställning och drack så sa hon något jag inte hörde så jag gick dit och frågade vad hon sa och då sa hon något jag aldrig kommer glömma.. "Moster Ida jag älskar dig!" bara att höra de orden gjorde mig så varm. Hon säger det varje gång jag träffar henne nu efter det <3 En sak är säker och det är att jag kommer alltid hålla så här bra kontakt med henne, för jag vet själv att när man blir lite äldre att man inte alltid kan prata med sina föräldrar om allt, men jag hoppas att hon kommer till mig då. 
Rasmus: Han och jag har alltid haft en speciell relation. Idag är han 16år och då brukar man juh vara ganska brydd vad kompisarna säger men det är inte han. Träffar man honom på stan på typ wheels så brukar han haka på mig istället för sina kompisar. Grejen med mig och Rasmus är att vi har alltid kunna prata om allt. vad det än har varit så har vi kunna prata om det. Tjejer, killar, familjen, sorg, smärta glädje.. ja vad som helst. Och det är det jag älskar med honom. 

MjaMja, nu har jag fått ventilera lite.. Känns lite bättre. Att skriva när man mår dåligt är bra! Man mår inte kanske kanon efter men lite bättre och det är något iaf :)! 
Ska gå och röka nu och sedan se big brother som börjar om ca 25min! 
Saknar min lilla söta älskling som är hemma! Ska bli skönt och komma hem till henne imorgon :]!

OverAndOutBitches!

Hejhej! Känns att det är dags att skriva några rader igen :) Det har börja hända rätt mycket sen jag skrev om mitt liv, så ska uppdatera er lite :)! Har börjar som ledsagare åt en kille i hörnefors :)! Han är bara hur söt som helst, så det lär funka hur bra som helst :)! Sen fick jag ett litet trevligt samtal ikväll ^^ det ringde en tjej om ett jobb, så imorgon så ska jag på arbetsintervju :D får veta då vad jobbet gäller osv, men jag är övertaggad ^^ Jag känner mer och mer att mitt liv verkligen börjar ordna sig :)! Från att bara må skit hela tiden till att ha ett jobb och även kanske ett till efter imorgon äger ^^ ! Fast än så länge är det inte helt ordnat, det är en liten pusselbit som saknas och jag kommer göra allt för att den stora viktiga biten ska falla på plats :)! Utan den kommer mitt liv aldrig bli helt och bra :(!

HejHej!

Sist skrev jag lite om kärlek och idag ska jag prata om det som ligger kärleken närmast... svek, lögner och smärta. 

Innan jag visste vad kärlek handlade om så trodde jag att det var en dans på rosor, men idag vet jag så otroligt mycket bättre. Visst, man kan hitta den rätte direkt och leva lycklig resten av sitt liv men det händer typ 1% av alla där ute i världen. Förr i tiden så var den första människan man blev tillsammans med den man var med resten av livet. Men dagens befolkning har oftast flera olika förhållanden innan man hittar den rätte. Och när man har de olika förhållanden får man oftast vara med om en hel den svek, lögner och smärta. Antingen får man känna på de tre sakerna själv eller gör man så någon annan får känna det så. Jag har varit både den som har känt så och den som gjort att någon annan fått känna så. 

Jag hade min period i livet jag gick från kille till kille, men nu när jag vuxit och blivit "klokare" så vet jag att det är så fel att sårar någon på det sätt som jag sårat vissa. Jag önksar jag kunde gå tillbaka i tiden och få det ogjort, men jag kan inte det. Om det är någon som läser min blogg som jag har sårat via kärlek så ber jag hemskt mycket om ursäkt. Jag var ung och dum och viste inte bättre. 

En grej som är vanligast när det gäller kärlek och att man blir sviken eller får känna den hemska smärtan är otrohet ! Jag har aldrig varit otrogen och kommer aldrig vara det. Otrohet är det vidrigaste jag vet! Några i min närhet har varit otrogna mot sina flickvänner/pojkvänner och när jag fått veta på att de varit de så har jag aldrig kunna se de på samma sätt. Kan man vara otrogen mot den man säger att man älskar, vad säger det då om en själv? Det är väl faaan bättre att göra slut och leka av sig i stället för att såra den människa som man säger att man älskar? Och ska man knulla runt, så se till att denna människa du är med är medveten om att du inte är intresserad av något förhållande utan bara vill ha kul för annars kommer du ge denne ett brustet hjärta när du är med någon annan. 
Och sen läste jag en bekants blogg, hon skriver mycket om sex och förhållanden. Och hon skrev något väldigt bra i sin blogg för någon månad sedan. Har man ett KK-förhållande så ska man knulla sen dra och inte sova tillsammans eller något fjäskande. Ett KK-förhållande betyder att man är KnullKompisar och inget annat! Gör man mer så är man mer än bara det! 

Jag har haft några killar i mitt liv som har varit otrogna och smärtan som kommer då man får veta sanningen, fy fan! Det går inte ens att beskriva! När den man älskar har haft sex med en annan tjej och har mage att kolla en i ögonen och säga att han eller hon älskar en och sedan få veta att den varit med någon annan... Det gör så ont! Man vill skrika å slå människan, men allt jag har klarat av att göra när detta har hänt mig är att känna hjärtat krossas och fråga varför och sedan sagt hejdå och aldrig mer pratat med honom. Sen när jag lämnat honom har jag slagit på första bästa grej jag har hittat. Jag har alltid känt att de inte varit värda mina slag eller tårar! 

När man en gång för mycket blivit sårad så har man ganska svårt att lita på en männsika när det gäller kärlek igen. Det sjuka är att efter ca 13års olika förhållanden så kan jag fortfarande inte lita på någon. Jag började lita på en kille som jag verkligen älskar, men då förstörde jag allting.. Jag var inte otrogen eller något sådant utan jag antar att min hjärna tog över och blockade mig. Satte mig i försvars läge. Jag antar att jag var orolig att han skulle såra mig som de andra och lämna mig. Men när jag kollar tillbaka idag, så inser jag vilket dumt misstag jag gjorde som släppte honom. Det går inte en sekund utan att jag ångrar mig för det! Jag träffar denne kille typ dagligen om inte annat pratar med honom dagligen och jag ångrar mig som faan att jag släppte honom. Det är bara han som vet hur jag fungerar och får mig att må så bra som jag gör när jag är med honom eller pratar med honom. 
Jag vet att han aldrig skulle ge mig en chans till eftersom jag sårade han rejält, men skulle jag få en så skulle jag aldrig släppa honom igen! Jag skulle hålla fast vid honom än vad min hjärna skulle säga. För är det något jag har lärt mig efter detta så är det att hjärnan har inget att säga till om, det är hjärtat man ska lyssna på!

Ta vara den tid du har med den du älskar för imorgon kan det vara försent!

Hej, nu vare juh ett bra tag sen jag skrev igen! Men det blir väl lätt så när man bara har Internet på mobilen :)! Sist pratade jag lite om mobbning och jag tror jag skrivit allt jag kan om det och jag hoppas verkligen på att jag har fått några där ute att förstå att det måste tas på allvar! Idag hade jag tänkt prata om ett annat ämne nämligen kärlek. Kärlek är något alla någon gång i livet kommer få ta del av. Kärlek är något underbart och fint... Om man träffar den rätta dvs! Men för att hitta den rätta så kommer man få sitt hjärta krossat många gånger och krossa många hjärtan efter vägen. Själv vet jag att jag har krossat några hjärtan, men ojj vad mitt hjärta har krossats, har alltid trott att ett hjärta bara kan brista en gång i livet, men mitt har gått sönder mer än bara en gång. Den "rätte" är något som är viktigt för alla här i livet. Alla vill vi hitta den människa vi ska spendera resten av vårat liv med! Man ser många äldre par som har hållit ihop hela livet och det är verkligen äkta kärlek. När man har hittat någon man verkligen älskar och kan se sig själv bli gammal med, gifta sig å skaffa barn med, den människa ska man verkligen vara rädd om för minsta lilla snesteg och det förstörs. Du kommer aldrig hitta en människa som du kommer älska lika mycket som han/hon! Finns ingen som kommer kunna ta hans plats, hur mycket du försöker komma över honom så går det inte. När du inte kan sluta tänka på den människan när det precis tagit slut och allt du önskar är att du var med honom ingen och att allt var som förr, då vet du att det va mr. Right! Ge aldrig upp om detta händer dig, gör allt för att visa att du älskar honom/henne tillslut så om du har riktigt tur så får du en andra chans, men ta vara på den chansen för det är inte säkert att du kommer få en tredje ifall du tabbar dig igen! Alla har vi en förebild när det gäller kärlek, mina är min mormor å morfar (Doris å Axel). Deras kärlek var äkta ända fram till döden. De pussades å var bara hur gulliga som helst ända fram till min morfar dog -03. Min mormor har inte hittat någon ny och hon kommer nog aldrig göra det. Axel var hennes sanna kärlek. Det var bara han hon älskade å så kommer det alltid vara, ingen kommer någonsin ta hans plats i hennes hjärta! När min bror gifte sig så fick alla skriva i en "mina vänner" bok. När man skulle svara på frågan "vem är din bäste vän" då svarade hon just Axel! Det är ÄKTA kärlek!

Hallåhallå! Tack alla underbara läsare! Har fått några mail som verkligen fått mig att känna värmen sen jag skrev förra inlägget! Bland annat av en tjej som har vågat stå upp för en kille som blev mobbad i hennes parallel klass! Hon är endast 13år! Om hon vågar och är så ung så tycker jag att fler ska våga! Hon sa att jag var en stor insperation för henne, men där har hon fel! Hon är en insperation för mig! Jag skrev bara mina tankar, hon gjorde något som är självklart att man ska göra! Va som henne! Stå upp för dina med människor!

Finns många där ute som inte bryr sig, som väljer att blunda, som kanske inte ens vet att det existerar! Men jag är inte en av dom! Jag väljer att ta ställning!
Jag och Nina satt hemma hos henne i fredags och såg en film i världs klass om internet mobbning, Cyberbully, jag uppmanar alla att se den och förstå hur allvarligt det ämnet är! 
Finns jätte många där ute som har blivit utsatt för det, men grejen är att de inte står upp och säger stopp utan låter de som mobbar han/henne fortsätta. De vågar inte säga nej. Därför måste vi som ser vad som händer ta ställning och säga nej! Det får inte fortsätta! Finns hundratals där ute som faktiskt har låtit det gå så långt att de inte orkar längra och tagit sitt liv...! Varför måste det gå så långt innan någon förstår vad som händer och även då finns det folk som fortfarande inte förstår vad som har hänt med tjejen/killen som tagit sitt liv eller försökt ta sitt liv.

Mobbning har i alla dagar varit ett väldigt allvarligt ämne och funnits överallt i världen, men då mobbade folk varandra ansikte mot ansikte eller fryste ut människor, men sedan internetet blev så stort så folk gömt sig bakom sina datorskärmar och mobbat andra via internetet. Och det är inte bara fel men också fegt! Det är inte bara personen som blir mobbad som behöver hjälp utan även den som mobbar. Den som mobbar har oftast varit med om mobbning själv, av kompisar eller familj. 

Jag tycker att det finns för lite information om just internet mobbning. Det borde finnas föreläsningar om detta på skolor MINST en gång per termin! Eftersom att mobbning är oftast på skolor i alla klasser. Det blir mer och mer vanligt, vi måste ta ställning nu och jobba med detta ämne hårdare än aldrig förr. Visst mobbning kommer alltid finnas kvar, men istället för att se men inget göra så gör något åt saken! Säg åt de som mobbar att de ska sluta! Prata med den som blir mobbad, bli dens vän! DU kan göra en skillnad! DU kan rädda ett liv! Genom att bara säga ett vänligt hej kan du få en person att känna en stark värmande känsla! 

Jag har förr blundat för mobbning, jag har inte velat se.. Men nu vill jag göra en skillnad! Jag kommer ALDRIG tolerara mer mobbning. Jag kommer säga, Nej nu får det vara nog! Jag vill inte se hur folk förstör andras liv! 
Jag har 13st syskon barn och några av de har redan fått veta den tunga vägen hur allvarligt mobbing är. 
T.ex. ett av mina syskonbarn växer fortare än de andra i sin ålder. H*n har en hormon i kroppen som gör att den vill växa fortare. När h*n skulle börja skolan nu efter jullovet så hade h*n gått till sin mamma och sagt att hon inte ville pga att en kille hade påpekat att h*n var mycket större än de andra i sin ålder. 
Bara de orden kan få en 6åring att må dåligt.. 
Ett annat exempel är:
Ett av mina syskonbarn hade ganska långt hår när han var liten. Han var hur fin som helst! Han hade lite kortare än axellångt hår. Men en dag när hans mamma kom hem från jobbet satt han och klippte sitt hår SJÄLV! Anledningen för detta var att hans lärare i förskolan/ettan (minns inte riktigt) hade sagt att han såg ut som en tjej. 

Mobbning kan ske från barn till barn, Barn till vuxen, vuxen till vuxen och vuxen till barn. Det sker med ord, slag och folk som gömmer sig bakom datorn och skriver hårda ord!
Vi måste få ett stopp! Är det så här vi vill att våra barn ska växa upp, en värld full av hat?
Jag vet att vi inte kan hjälpa alla i hela världen men att hjälpa bara en ända liten människa räcker! Finns en film som heter "skicka vidare" Den handlar om att man ska hjälpa tre personer sen ska de i gentjänst hjälpa tre osv! Är man snäll mot en människa så är den nog i sin tur snäll mot en annan.
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad"
Så står det i bibeln. Om du nu ser någon som blir mobbad och du väljer att blunda är det så du vill att andra ska göra mot dig? Vill du att ingen ska stoppa folket som mobbar dig? Stå upp för varandra för guds skull! Visa lite ryggrad och gör en skillnad!

Jag har skrivit ett mail till VK om just detta ämne! Att jag tycker att det borde tas upp i deras tidning eller på deras sida på internet. Men ännu har jag inte fått något svar. Jag anser att får jag inget svar så visar det bara att de tycker att det inte är nog viktigt och vad säger det då om dom? 

Vill du hjälpa till att försöka få folket att öppna sina ögonen och förstå allvaret så skriv gärna en kommentar eller ett mail till mig! ida.oberg@hotmai.com

STÅ UPP FÖR DIG OCH ANDRA!

HejHej!

Idag har jag varit hos min kära jobbcoche och där pratade vi lite om att jag ville plugga vidare till undersköteska. Men vad jag fick veta så finns nu ett litet problem och det är pengar... För när man pluggar så får man inge pengar från försäkringskassan och jag vet inte om soc kommer kunna hjälpa något, måste höra med dom. För får jag ingen inkomst så kommer jag inte kunna plugga vidare eftersom jag vägrar ta ett lån! För jag vet juh inte att jag kommer få ett jobb direkt jag pluggat klart så jag kan betala tillbaka det. Det suger så jävla hårt, för jag är verkligen hur taggad som helst att börja plugga igen! 
Har funderat och funderat och jag har kommit fram till att jag vill bli sjuksköterska och börja jobba på sjukhuset! Skulle va så otroligt kul! Visst jag trivs sjukt bra med att vara personlig assistent, men jag tror att jobba som sjuksköterska skulle ge mig så otroligt mycket mer i livet. 
Måste verkligen kolla med soc å se vad de säger! För jag får juh studiebidrag som kommer ligga på dryga 3000kr, men jag har juh hyra, el och mobil räkningen att betala med! 3000kr räcker till hyra, men igen annat.. Måste juh kunna köpa mat med.. Åhhhhh hatar detta! Jag som så sjukt gärna vilja plugga igen.. Har aldrig ens haft tanken att plugga vidare tills jag och Nina började prata om detta och när jag äntligen vill plugga vidare så kommer det bara en massa jävla hinder! Helvete! 
Förut kunde jag bara se mig själv som en personlig assistent, men nu kan jag bara se det som ett tillfälligt jobb och att jag ska vara på ett sjukhus och rädda liv! Kanske är Greys Anatomy som har fått mig att känna så här eller alla gånger jag legat på sjukhuset och träffat alla underbara läkare och sjuksköterskor, vem vet.. Men jag hör hemma på ett sjukhus :D

Kan inte soc hjälpa mig någe så får jag söka jobb som en galning, allt som man bara kan söka och ta det så jag har en inkomst så jag kan ha kvar lägenheten och göra det som jag verkligen vill. 
Med min utbildning så kommer man nästan ingenstans här i Sverige och undersköterskor och sjuksköteskor söker de överallt! Jag vet att jag kommer lyckas nå mitt mål frågan är nu bara hur och när? 

Hejhej, nu har jag äntligen hajjat hur man kan blogga lite från luren, så nu kommer jag vara mer aktiv :D Har precis nyvaknat å har sprängande huvudvärk... Bra start på dagen, neä! Sen när man skulle upp å gå på toan så för lampan där, tur hade jag en extra lampa! Mja, vad har hänt sen jag skrev sist? Jag har skaffat världens finaste katt som heter Nala <3 hon är just börja känna sig rätt så trygg här hemma. Va bara här om dagen hon började busa ordentligt :)! Hon är världens mysigaste katt, för när man ska sova så kommer hon upp i sängen å myser med oss <3! Har även ringt en massa ställen i stan om jobb, finns inga hel tids jobb, men förhoppningsvis kanske jag iaf kan bli vikarie på de flesta ställerna :)! Har även funderat på att börja plugga igen fast hemifrån och då blir det till undersköterska! Det är den ända linjen jag kan tänka mig gå. Dock så fanns den inte på universitet som jag hade hoppats på utan det blir via komvux :) men det duger det med! Sen blir det väl att jobba något år sen läsa vidare till sjuksköterska :)! Tror.det kommer bli awesome! Har väl inte hänt så mycket mer tror jag o.O Någon som är lite roligt som jag ska köpa när jag får pengar är en sån där pistol som man tar hål i öronen med, hittade en för 200kr med frakt å allt och då skulle man få med piercingpistol, spegel, markeringspenna, och 49st silver piercingar till öron! Är sjukt taggad på det! Ska ta hål själv i örat å sedan ska jag göra ett nytt på johan å sen ville Nina även att jag skulle göra på henne :)! Kanske man kan tjäna en slant på sidan av av det :P! Få väl la se ;) Hmm... Idag blir det att fortsätta min städning som jag på började igår! Städade köket igår, gjorde allt förutom å dammsuga typ :)! Sedan plockade jag även undan lite i tv/sovrummet! Sen tvättade vi även bort all jäkla tvätt! Så de som är kvar är fixa lite i klädkammaren och fixa färdigt i tv/sovrummet! Från en sak till en annan.. jag hoppas på gudarna att jag får pengar i veckan! Har typ nästan igen mat hemma och känns så jäkla drygt å gå hem till mamma å pappa å ta av dem hela tiden. För de säger att jag inte klarar mig själv osv och går jag hem till dom får de bara rätt! Sen denna månade måste jag vara sparsam! Men jag har förhöjt bidrag från försäkringskassan så det hjälper juh en del. Sen är Johan här ganska mycket med så han får även lägga ut lite pengar te mat :)! Har tänkt att bunkra upp mat en jävla massa mat så man slipper köpa så mycket nästa månad :)! För då har jag mer pengar då ;) man får juh inte va dum xD haha Men nu ska jag börja med maten! Så ni få hare gött :)! Puss å kram!

Ja, nu äre bara 4dagar kvar te julafton :D Känns bara sick! Det är knappt nå snö på marken å mesta dels av dagarna är det +grader ute! Aja, finns juh inget vi kan göra åt det! Idag har jag iaf gjort staden å köpt de absolut sista julklapparna :D Känns rätt så skönt! Unnade även mig själv en liten julklapp ;) Träffade upp bästaste Johan å lunchade med honom, sen åkte jag med honom hem. 
Ikväll blire nog en rätt så lugn kväll :)! Ska fixa vart jag ska ha micron, japp jag har fått en micro av min älskade mor å far i tidig julklapp :D!!! Sen ska jag typ duscha sen bah ligga hemma å känna lugnet sku jag tro :)! Imorgon blire att slå in alla jäkla julklappar man köpt! Sen ska jag även hjälpa mamma klä grannen sku jag tro :)! 
Julafton är fortfarande lite suddig för mig eftersom jag inte riktigt bestämt mig vart jag ska vara. Jag vet att på morgonen så drar jag å Johan till mormor Doris sen får jag väl se vart man hamnar :)! 

Nu sitter jag hemma hos mamma å pappa å känner chillidillen lite! Sen ska jag väl rulla hemåt, meeeen måste vänta te Johan kan komma över å hjälpa mig å bära eftersom micron är tuuuung å sen har jag massa påsar som ska med :O

Hej, nu äre inte länge kvar te jul ;D Alla julklappar är inhandlade! Känns så sjukt skönt att ha det bort gjort sepciellt när jag inte trodde att jag sku ha pengar te det! 
Nu sitter jag hemma hos mamma å pappa å lyssnar på lite musik och väntar på att pengarna ska rulla in! Jag å Nina har varit snäll å städat hennes föräldrars hus nu när de varit på semester och vi fick en slant för det! Så nu när pengarna kommer in så ska jag betala lite räkningar å sätta över en slant på Horans konto :)! 
Jag känner mig på toppen humör :D Å värsta snäll med :D! 
Det har inte hänt så himla mycket de senaste dagarna, har mest varit hemma eller städat med Nina.

Senaste dagarna har jag känt en sorts ångest och saknad. Jag har inte riktigt kunna sätta fingret på vad det har varit fram till igår. Jag saknar tre personer ganska mycket.. Min älskade "morfar" Axel, Emil och Minna! Det känns ganska tomt utan de i mitt liv längre! Att sakna någon som inte finns kvar längre är så sjukt jobbigt, man känner smärta, sorg och tomhet varje gång man blir påminnd om dem. Många säger att de känslorna kommer att försvinna, men det gör inte det! Folk som säger så vet inte hur det känns att förlora någon som står en så nära!

Näe, nu ska jag fortsätta vara glad :D!!! TAGGA HELG DÅ!!! SWAAT!!